Han fixar

Om jag ändå hade hans energi. Imorse vaknade jag strax efter 05 av hans små ljud från köket. Glädje är nog bästa ordet att använda sig av när det kommer till att beskriva den känsla som infinner sig i min kropp när jag ser honom där i köket. Han ler. Han är varm. Hans hår är rufsigt och skenet från lamporna får topparna att nästan se lite guldiga ut. Jag själv känner mig rätt fluffig. Somnade på närmare sekunden igår i hans varma, trygga famn. Ibland kan tanken infinna sig i att denna gång kan vara den sista.

Dum tanke - eller hur.

 Men ibland vet jag inte hur jag skulle klara mig utan denna människa. 

Vi fortsätter i alla fall med våra glutenfria frukostar. De är suveräna. Kolla bara in blicken på Nemo från imorse...