Facebook och Sociala medier

Starten på denna vecka var hemskt. Jag kände mig helt slut i både kropp och själ och ärligt talat hade jag bara lust att sätta mig i ett hörn och gråta. Jag klarade inte av att vara den superkvinna som min man behövde. Jag slogs med mig själv inombords och jag krigade för att vinna kampen för oss. Känslan över besvikelse var dock svår att bli av med. 

I måndags fann jag ett obehagligt Facebook-inlägg riktat mot min man. En person anklagade honom för en mycket allvarlig sak. En sak som denna även polisanmält honom för, (för över 2 år sedan) och vilket efter förhör med polis har blivit nerlagt. Han är alltså, enligt polis och svensk lag, oskyldig.
Vi har tidigare haft problem med denna person, men jag trodde ärligt talat att allt var löst sedan den 2 juni 2016. Då vi efter otaliga påhälsningar, polisanmälningar, polisförhör, advokater och domstolsbeslut kommit fram till en lösning där denne person lovat att lämna oss i fred.

Men i och med detta har inte bara hemska minnen och obehag jämtemot denna person dykt upp. Agerande av vänner förvånar mig. Vi hade ett samtal hemma om att vi vill avskärma oss helt från den personen i fråga som lagt upp de kränkande inläggen på Facebook. Jag förstår att vissa tycker att det finns ”två sidor av ett mynt” gällande vissa saker. Men ett domslut är ett domslut. (och skulle ni läst de osammanhänande polisanmälningarna och förstå denne persons psykiska bakomliggande sjukdom, skulle ni kanske förstå)
Jag kan inte kräva att folk ska ta parti, men efter samtal med vissa människor där de hellre väljer att ha kvar en människa på Facebook, som de varken umgås eller pratar med, så visar det rätt tydligt vart dom står. Både i ärendet och gällande vänskap. Jag vill inte dela mitt liv på Facebook som ett ”hänt extra”-uppslag i någons flöde. Är någon mer nyfiken på vad en sjuk människa skriver eller om denne kanske är en "vän-samlare" så är det nog ingen jag borde ha i min närhet heller.

Jag uppmana vissa igår till att välja. Och trots att det bara är Facebook så gör det lite ont när de inte väljer mig.
Men ärligt talat orkar jag inte med ett race av denna sort igen. Personen som på Facebook skrev det lögnaktiga inlägget mår inte bra. Och saker som denne hittar på och lägger ut uppdateringar om påverkar mig och min man i vårt liv. Och de påverkar våra familjer och närmaste vänner.
 
Jag vill inte gå o vara rädd att något mer ska hända. Vi har fått skador på hus och andra tillhörigheter tidigare. Fått spontana besök som får en att tänka en gång extra innan man släpper ut hund & katt. Min man var ett tag så orolig för att något skulle hände mig att han ville att jag skulle flytta ut ur huset tills allt var över. Kärlek och familj går före allt. Om det så betyder att allt med Facebook och sociala medier måste försvinna. 
 
Facebookvän eller inte. Jag har hellre vänner utanför de sociala medierna. Och skulle du råka vara borttagen av misstag. Slå en signal så träffas vi irl. Gärna på en fika. Glutenfritt...